Sammanfattning

Centrala och perifera antikolinerga effekter uppkommer genom post-synaptisk hämning av acetylkolin vid centrala och perifera muskarinreceptorer. Specifik antidot finns (fysostigmin), men denna ges endast under vissa förutsättningar (se nedan).

Antikolinergt syndrom utlöses av belladonnaalkaloider som atropin, hyoscyamin och skopolamin vilka återfinns i både växter och vissa läkemedel, ex Egazil.  Andra läkemedel med antikolinerga egenskaper är t ex prometazin (Lergigan), cykliska antidepressiva, fentiaziner som propiomazin, samt karbamazepin och orfenadrin.

Missbruk av växter innehållande belladonna-alkaloider , t ex spikklubba (Datura stramonium) och änglatrumpet (Datura suaveolens) förekommer och då eftersträvas framför allt eufori och hallucinationer.

Symtom / fynd

Centrala antikolinerga symtom är oro, ångest, eventuellt eufori, hallucinationer, excitation, agitation, delirium, dysartri, plockighet, myoklonier, opistotonus, mydriasis och medvetslöshet.

Perifera antikolinerga symtom är torr hud och torra slemhinnor, flush, feber, sinustakykardi, högt blodtryck, urinretention och nedsatt tarmmotorik.

Vid vissa läkemedelsförgiftningar är de antikolinerga symtomen endast en del av symtombilden och andra allvarligare toxiska effekter har större betydelse (t ex vid överdos av antidepressiva, orfenadrin och karbamazepin).

Provtagning / undersökningar

Vid rent antikolinergt syndrom (utlöst av växter eller läkemedel som framför allt innehåller belladonna-alkaloider):

Kontroll av kroppstemperatur, puls, EKG, blodtryck, tarmmotorik och ev urinretention.

I övrigt hänvisas till respektive substans.

Övervakning / behandling

Ventrikelsköljning och kol, alternativt enbart kol, om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor. Ofta blir enbart kol alternativet.

Klinisk observation i lugn, avskärmad miljö.

Vid oro, excitation, agitation, lätt hallucinos och ångest kan bensodiazepiner ges (se dock även nedan angående fysostigmin).

Övrig symtomatisk behandling, t ex iv västketillförsel, KAD vid urinretention, betareceptorblockerare kan övervägas vid symtomgivande sinustakykardi.

Fysostigmin (Anticholium) reverserar både centrala och perifera antikolinerga symtom. Det är indicerat vid uttalade centrala antikolinerga symtom. OBS! Fysostigmin ges inte vid bradykardi, breddökade QRS-komplex, förlängd QTc-tid eller om hjärttoxiska medel intagits.

Administrering av fysostigmin:  En dos om totalt 1-2 mg  ges iv  under arytmiövervakning. Dosen titreras (med 1-2 minuters mellanrum)  i steg om 0,4 mg till effektiv dos (maxdos 2 mg). Till barn  (< 40 kg) ges 0,02- 0,05 mg/kg (maxdos 2 mg). Dosen till barn titreras i omgångar om 0,01 mg/kg med cirka ett par minuters mellanrum och avbryts då man ser regress av de antikolinerga symtomen. Om symtomen sedan återkommer kan dosen upprepas.

Kan upprepas.RING GIC. Atropin skall finnas omedelbart tillgängligt

Rivastigmin har samma effekt som fysostigmin men längre effektduration och kan övervägas vid behov av upprepade fysostigmindoser. Ges som kapsel  i dosen (3) - 6 mg. Upprepade doser kan behövas RING GIC för diskussion.

Toxicitet / koncentrationer

Varierande beroende på vilket medel som är aktuellt.

Förekomst / preparat

Antikolinergt syndrom kan utlösas av belladonnaalkaloider som atropin, hyoscyamin, skopolamin vilka återfinns i både växter och läkemedel. Många läkemedel har också antikolinerga egenskaper, t ex cykliska antidepressiva, fentiaziner som propiomazin, biperiden, karbamazepin, vissa antihistaminer framför allt prometazin och orfenadrin.